I skuggan av Turning Torso

Nu har jag varit på fest i Turning Torso. Hur var det, undrar kanske ni alla vanliga dödliga som liksom jag, hittills endast har lyckats med att vrida nacken ur led dom gånger jag turistaktigt blickade mot Turning torsos högsta topp. Jo, tack, det var det.... avskalat, ljuddämpat, anonymt, inramat med en massa glas och metall, inrett med behärskad , urtjatad, lovprisad dansk design. Kallt och ensamt- som det vanligtvist brukar vara på toppen- säger min kompis Bo. Jag kunde, i alla fall inte göra mig kvitt känslan att jag begick en bedrift av högre rang bara genom att under några timmar ha vistats i Malmöstadens mest bespottade och mest hyllade bygge. Som om jag på något konstigt sätt plötsligt har lyckats bättre i livet genom att legitimt inbjuden, forserat statusboninges port. Beteendetmönstret, lika gammalt som människosläktet- hoppet att någon annans succes ska färga av sig på ens egna bleka existens fanns tydligen på plats. Nu är min existens inte särskild blek, men jag spelar inte i Turning torsos invånarens division alls, när framgången ska till att mätas i t ex pengar. Och när man når framgång duger det inte längre med att bo i en vanlig sketen, lyhörd, ihålig, dåligt underhållen HYRES tvåa byggd under sent 40-tal för trångbodda arbetarfamiljer. Högt upp under molnen och helst inga grannar utom Gud ska man då ha: diskret och lugnt - inte tala (förhögt), inte höra (annat än egna inandningar), inte se (annat än öppna landskap). Skita ska man tydligen fortfarande göra fast då sittandes på en hyper designad hi tec toastol som tycks sväva över hela Malmöstaden. Med lite tur är toan belägen så att den har utsikt åt två håll samtidigt - över både hav och stad. Vår värd för Torso festligheter upplyste oss att hans kreativa förmåga är som bäst just då han sitter och skiter i timtals och låter tankarna löpa fritt som elden över hela Öresundsregionen. Bara så ni vet, resten av Sveriges befolkning kommer förr eller senare låta sig frivilligt underhållas av hans kreativa tankar som förlöstes samtidigt som några av hans bajskorvar. Killen är en av dom roligaste personligheter som genom tv-rutan utan att behöva någon formell inbjudan hälsar på hemma hos oss alla. Och få också fett betalt för kalaset.

Är jag avundsjuk, undrar ni? Är allt mitt orerande vad det handlar om - renodlad avund i förtäckt form av skrivarklåda? Det är min blogg och jag hävdar bestämmt rätten till ärlighet. Därför granskade jag mig själv flera gånger om och kom fram till ett fast NEJ. Jag är inte avundsjuk. För om jag nu skulle ta mina bekantas plats i deras svindyra lägenhet, då måste jag byta allt annat med dom - och DET vill jag inte. Enligt mig är avundsjuka ren slöseri med tid och energi. Man kan aldrig någonsin ta någon annans plats. Tar du någon annans plats så få du inte bara det goda, utan allt annat elende som oundvikligen följer med på köpet. Jag, så att säga känner mig mest bekväm med mina egna problem, har vant mig med tiden, liksom. Har levt med mina neuroser, depressioner, ångest och vredesutbrott hur länge som helst nu - kan väl inte byta mot någon annans! Jag har jobbat hårt större delen av mitt liv för att trivas med just min lilla plats på jorden och är på det stora hela ganska nöjd med att vara jag, fast det inte är särskilt lukrativt, underhållande, innovatoriskt eller äventyrligt. Inte kan jag byta ut det hela nu mot en lägenhet högt upp i luften där alla fönster är förseglade och inte går att öppna på vid gavel - självmordsrisken genom fri hopp i luften minskar bestämt på det viset, har arkitekten fastställt.

Att ständigt sträva efter högre höjder och mer av allt är grundessensen i människans natur och kallas för utveckling. Men att våra liv bli bättre desto högre vi kommer oss upp och mer av allt vi får finns ingen garanti på.

Jag och min sambo var på riktigt jätte glad åt våra vänners vägnar. Dom såg ut att må bra, bättre än på länge. Frugan i huset har bantat när sig till en riktig kalas pingla och äntligen nitat rätt stil på en av dom svin dyra exklusiva butikerna i granskapet. Hon trivdes som fisken i vatten, var super trevlig och flackade inte längre med blicken medan hon pratade med en. Mannen bekostade hela grande kalaset med massor av vin och god catering mat. Han hade snygg snagg, super häftiga glasögon och råd med allt. Han som alltid är på språng mellan olika hundratals projekt, sliter ständigt som en hund och kompenserar för gudarna ska veta vad bjöd äntligen sina vänner och några andra till fest. Kul var det. Jag tackar för senast och kommer att snart ringa värdinan för att hon ska boka in oss på Turning torsos faboulösa gym. Jag vill också låna toaletten och pinka högt över hav och land. Ska bli skoj att se vad för tankar jag kommer att klämma ur mig.